Nu äntligen har jag möjlighet att uppdatera bloggen.Jag har inte haft ngn möjlighet att ladda powerbank o telefon, eller ngn täckning sedan jag lämnade Abisko 17/8. Nu blir det lite konstigt med kommentarerna också för jag valde att fortsätta på den 17.e där jag skrev att jag fått möjlighet att åka över sjön i alla fall. Jättekram till er för era fina lyckönskningar🥰🤗
Det blev ju tvära kast på tisdagen 17.e. Först beställde jag biljetter för att resa tåg/buss till Kilpisjärvi så att jag åtminstone skulle få se Treriksröset.....sedan fick jag SMS " Jag kör dig, ring mig /Håkan". Jag fick alltså kontakt med en kille som kunde köra mig med båt över Torne träsk och detta tack vare facebookgruppen🥰.
Nu gällde det att snabbt packa ihop och ge sig iväg på den 4 mil långa vandringen på E10 österut till byn Torne träsk. Jag hade bestämt möte med Håkan där vid lunch på onsdagen.
Tisdag gick jag 29 km, det var lätt vandring utan backar. Jag tältade vid sjön vid en båtplats och hjälpte en man att dra upp sin båt. Han talade om att på onsdagen skulle det komma mer regn än det hade kommit på en hel månad🙄😩. Jag trodde det skulle börja redan på natten till onsdag, men ännu inget regn på onsdagmorgonen.
Onsdag gick jag resterande 11 km till Torne träsk och Håkan var redan där när jag kom vid 11.30. Han hade frun med sig. De har stuga på andra sidan där de skulle spendera några dagar. Frun var same och berättade om när hon var barn och skickades iväg till sameskola från 1.a klass och hela skoltiden. Hon och syskonen bodde på skolhem och fick bara komma hem på loven.
Det började regna på överfarten över sjön, men det var en täckt båt så jag märkte inte av det förrän vi klev av båten. Då var det på med regnbyxor och jacka för det öste ner. Innan vi skildes åt fick jag en fjällröding som Håkan själv fångat och rökt. Den tänkte jag spara att festa på tills jag hade kommit till treriksröset.
Jag vandrade 10 km till i regnet och slog sedan upp tältet i ett renhägn under några träd för att få lite skydd.
Torsdag fortsatte det att regna. Någon liten stund uppehåll ibland men mest regn. Blött tält packades ihop på morgonen och det mesta började kännas fuktigt.Det var aldrig blött inne i tältet, men kondens på insidan av yttertältet och regn på utsidan. På onsdagen gick jag på en fin led i skog men nu kom jag upp på fjället.Leden var ofta svår att hitta och jag gick fel flera gånger men hittade snart rätt igen med gps. Ett problem när det regnar är ju bara att man inte vill att telefonen ska bli blöt, så jag gick som ett vinkeljärn med telefonen tryckt mot magen😅.
Jag kom fram till en av de två raststugorna som finns på den här leden, Kamasjaurestugan. Flera personer som jag träffat tidigare hade sagt att det var ok att sova i de stugorna eftersom i princip ingen gick på de här vandringslederna så jag bestämde mig för att göra det så jag kunde torka tält och strumpor bl a. Man får inte använda nödveden som finns i stugorna, det kan vara livsavgörande på vintern, men jag hittade "spillvirke" i vedboden (plankor från gamla spänger som bytts ut ), så jag eldade med dem och fick bra värme i stugan så tältet och regnkläderna torkade och strumporna blev nästan torra. Gick 2 mil.
Fredag. Regn och kallt. Det känns nu att man är en bit längre norrut. Torra strumpor innerst och halvblöta utanpå gjorde det åtminstone lite skönare att stoppa fötterna i plaskblöta kängor på morgonen.Hade bestämt mig för att gå 25 km eftersom jag då, om jag gick 25 km på lördagen också skulle konma till nästa raststuga på lördagkvällen. Jag orkade bara 22 km eftersom jag kom fel flera ggr . Ganska enformig vandring över likadana fjäll som dagen innan. Bara väldigt låg växtlighet. Började bli trött på regnandet. Slog upp tältet på fjället och fick en riktigt kall natt. Sov i det mesta av mina kläder. Sovsäcken började kännas fuktig.
Lördag. Iskall morgon. Regnigt i princip hela dagen. Rullade av luftmadrassen som en jättepuppa i sovsäcken, bara näsan stack fram. Kokade vatten och drack varmt the för att få upp värmen lite i kroppen.
Eftersom det bara blev 22 km på fredagen måste jag gå 28 km för att komma till stugan. Jag kände mig ovanligt trött och utmattad den dagen och började för första gången att längta till att det här äventyret skulle vara över, men gick ändå 23 km...orkade inte mer. Jag bestämde att eftersom det bara var 5 km kvar till raststugan skulle jag stanna till några timmar och torka mina grejer där på söndagen i stället. Alla mina strumpor var blöta, mina handskar var blöta och allt annat kändes blött och fuktigt...och det var kallt🥶. Fortfarande samma enformiga natur, men vädret bidrog naturligtvis till att jag tyckte det. Här fanns inga riktigt höga fjäll, bara lite nivåskillnader ibland så egentligen var det inte så tungt att vandra där. Saknar Miffi😢.Pratar fortfarande med hen.
Söndag. Kall regnig natt. Upp kl 05.00, gjorde varmt the, men hoppade över frukosten för att komma snabbt iväg till stugan. På lördagen hade jag börjat få ont i tårna av väta och kyla så jag behövde verkligen torra strumpor. Jag hade provat att ha plast mellan innersta och yttersta sockorna men plasten gled och stramade åt över tårna så det blev ännu värre. I stugan tänkte jag börja med att sätta en brasa i kaminen...jag behövde verkligen bli varm och torr så jag tänkte t o m använda lite av nödveden. När jag öppnade kaminluckan upptäckte jag att det "stod" minst 5 cm vatten där man skulle stoppat in veden, det hade regnat in 😫🥺. Jag hittade en gammal spackelspade och en sopskyffel och började "raka" ut vatten blandat med blöt aska. Efter det skalade jag av bark/näver på björkved och när jag fått en rejäl hög tände jag på det inne i kaminen...för att få ut fukten. Under tiden det brann samlade jag mer bark och högg till lite "spetor" . Efter flera försök fick jag till en brasa i kaminen och var väldigt nöjd med mig själv😁. Hängde upp snören ( som jag har med) lite kors o tvärs i stugan och upp med allt som var blött o fuktigt.
3 timmar senare lämnade jag stugan med torrt tält, torr sovsäck, 2 par torra strumpor...resten av strumporna lite fuktiga. Kängorna hade hängt ovanför kaminen, de var ju absolut inte torra men vattnet i dem var åtminstone varmt😅😂. Helt plötsligt kändes allt mycket bättre och lättare och min energi kom tillbaka. Det regnade fortfarande, men det var lite längre mellan skurarna och inte lika häftiga skurar.
Efter ett tag fick jag se några fjällbjörkar vilket lyfte mitt humör ytterligare, det hade ju varit väldigt enformigt de senaste dagarna och helt plötsligt kom jag ner i lövskog och in på en grusväg som jag kunde följa i många km utan att vara rädd att komma fel. Jag hittade också en jättefin plats bredvid en bäck att tälta på och det var ju i morgon jag skulle vara framme vid "gula stenen". Livet lekte igen😁.
Måndag. Upp 05.00 igen. Var så exalterad över att jag skulle komma fram idag. Småskurar under natten men inget regn när jag packade ihop. Under dagen sprack molntäcket upp och solen kom fram...äntligen🌞.
Jag kom fram till målet redan vid 15.00. Området kring stenen var avspärrat med plastband och två män höll på att byta ut "bryggorna" runt stenen ( den ligger en bit ut i vattnet). När jag kom sade de att jag inte fick gå ut till stenen men när jag förklarade att jag vandrat 131 mil för att komma hit tog de en paus och släppte ut mig. Jag tog några foton och lade handen på "gula stenen" som ett tecken på att jag nu gjort HELA gröna bandet.
Jag kände inte det lyckorus jag hade förväntat mig. Kanske för att det var lite vemodigt att inse att "resan" denna gången var över, kanske var det att Miffi inte var med hela vägen eller kanske var det helt enkelt så att jag redan när jag klev av båten efter "träsket" visste att jag skulle nå hit ( om inga yttre omständigheter hindrade mig) och hade vant mig vid tanken. Jag var i alla fall väldigt stolt över att ha klarat det.
Jag tältade en bit från röset och dagen efter gick jag Nordkalottenleden 12 km ner till Kilpisjärvi och påbörjade resan hem.
Tack alla, för att ni har varit med på det här äventyret. Jag kan knappast inse att jag faktiskt har klarat det, det känns overkligt och jag behöver nog smälta det. Nu ska det bli skönt att komma hem och krama mina kära. Kramar till er alla🤗❤❤❤
Tisdag 17/8. På E10 österut mot Torne träsk.
2 mil kvar till Torne träsk. Om Håkan har lurat mig kan jag ju bara fortsätta 5 mil till, till Kiruna😅.
Mitt ute i ingenstans strax efter Kattuvuoma. Undrar vem som har släpat dit den...och varför?🤔 ...eller var det senaste stormen😅.
Kläder på tork i Kamasjaure. Lite " spillvirke" till höger.
Så här såg det ut nästan hela tiden uppe på fjällen. Blev enformigt efter ett tag.
Det är tydligt att leden inte används.Här ska leden gå fram till bron.
Här kan man få en raket i skallen om man inte passar sig. Inne på raketuppskjutningsområdet.
Här gick jag uppe på en säkert 1 km lång vall.
Grejer på tork i Hurvejåkkastugan. Jag fick till en brasa👍.
Absolut inte torra, men vattnet i dem är åtminstone varmt🤣😂.
Äntligen får jag se lite fjällbjörkar igen.
Ett gammalt halvt raserat renstängsel byggt av björkstammar och grenar.
Det här renhornet har nog tillhört en renosaurus😁.
Den här fina vägen dök upp från ingenstans. Samernas terrängfordonvägar.
Höstens vackra färger.
Jag börjar närma mig målet. Här ser ni alla tre länderna. Berget till vänster ligger i Sverige, rakt fram ser ni Norges fjälltoppar och till höger Finland.
Där borta ligger "gula stenen". Inte särskilt fin egentligen🙄. Det är bryggorna runt om de håller på att byta ut.
Jag gjorde det😁
Måste bara visa er en vit ren också. Såg den när jag gick till Kilpisjärvi på tisdagen.
26 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS