Om

Jag startade den  här bloggen när jag skulle vandra Pilgrimsleden Camino Frances till Santiago de Compostela  med start 20 maj 2019 och hade lovat nära o kära att de skulle få "följa med " på mitt äventyr via en blogg. Det blev  en trevande start eftersom jag inte hade bloggat tidigare, men jag upptäckte att det var roligt att få dela med mig av både känslor och händelser längs den 80 mil långa vandringen .Bloggen gav också tid till extra reflektioner och tankar när jag varje kväll skulle skriva och lägga ut bilder. ..jag fick uppleva dagen igen.  

 Jag upptäckte tjusningen med riktigt långa vandringar och har fortsatt att utmana mig själv varje år. Mina  "äventyr"  har blivit många och långa nu när jag som pensionär har tid och möjlighet.                                           Mina äventyr hittar du under Kategorier   i startmenyn.  Gröna bandet är 130-140 mil ensamvandring genom svenska fjällkedjan  Treriksröset-Grövelsjön.          

Kontaktformulär

Visar inlägg från juli 2024

Tillbaka till bloggens startsida

Dag 58. Kebnekaise fjällstation.

Vaknade vid 06.00, men tog det lugnt på morgonen eftersom incheckning på fjällstationen inte är förrän 14.00 och det är bara 6 km dit. 

Det slutade regna igår em/kväll så yttertältet var i princip torrt. Bara tältbotten som var lite fuktig.

Mår jättebra, bara näsan som rinner hela tiden. 

Packade ihop och kom till fjällstationen vid 12.00 där jag tog en gofika och "slappade" till 14.00. 

Jag har fått min säng...lyckades få en underslaf😁, tvättat sockor och underkläder och duschat varmt. 

I morgon ska det bli bra väder så jag ska upp på Kebnekaise 😬👏👏😁. Det är många som ska det, så jag blir inte ensam. SPÄNNANDE!!

Nu ska jag handla och förbereda lite inför morgonen. I morgon ska jag  ut och hitta en tältplats i närheten innan frukosten kl 06.00, slå upp tältet och lämna sådant jag inte ska bära med mig under dagen.  Måste ju vara ute ur rummet 10.00, så där får inte mina saker vara. Jag har faktiskt inte frågat om sängplats i morgon också. 1 sängplats  i  våningssäng i 8 bäddsrum kostar 900 kr. Det är värt det idag eftersom jag ville komma in och  duscha varmt, äta gott och tvätta lite i varmt vatten samt ladda powerbank och mobiltelefon.....men i morgon och på söndag ska det bli jättefint väder så då sover jag hellre i tältet. 

 Hej då till forskningsstation...

..och glaciärer.

Tarfaladalen kan vara ganska ogästvänlig...

...men längre ner i dalen grön och vacker. 

Här gick jag genom en fjällbjörksalle'. 

Framme vid Kebnekaise fjällstation😁.

Fjällstationen. 

Nu ska jag gå och se vad jag kan få till kvällsmat..och köpa lite "gotte" till kvällen. Ska hämta in min tvätt också och tältet som jag lagt på tork ute. 

Vi hörs när jag har gjort min " Grand final" 😁😬🫣.

Kramar.

Dag 57. Regnpaus.

Det började ösregna vid 3-4 på natten och skulle enligt prognos fortsätta likadant till ca 16.30 så jag bestämde mig för att stanna i tältet hela torsdagen. Vila kroppen och låta den läka ut min förkylning i lugn och ro. Alternativet hade varit att plocka ner blött tält, gå i ösregn 6 km och sätta upp blött tält igen...lät inte så lockande.      

Det regnade verkligen till nästan exakt 16.30. Konstigt nog så klarade jag av att bara ligga och ha det varmt o skönt i sovsäcken hela dagen, bara fixa lite kaffe och nudlar emellanåt. Nudlar var det som återstod av maten även om jag alltid planerar maten för ngn dag extra.

 En liten vattenpöl fick jag under tältet precis vid tältöppningen...det kunde varit mycket värre med tanke på att regnvatten rann ner i dalen i 24h. 

Hostar lite fortfarande och är  lite snuvig men känner mig helt ok. 

Det visade sig vara mobiltäckning här pga forskningsstationen förstås och jag lyckades boka en säng på Kebnekaise fjällstation fred-lörd. Blev jätteglad eftersom det annars är fullbokat i princip hela tiden. Ska bli skönt att komma in och få en varm dusch och tvätta lite underkläder och strumpor i varmt vatten...resten av kläderna får vara "sunkiga" tills jag kommer hem😉😂. Har beställt frukost också 😋.

 

Vatten serverat ända fram till "dörren" 🤣.

..och fotbad 1 m ifrån👍. Hoppsan min tumme eller ngt kom visst med 🤭.

Så här ser det ut efter 12h ösregn.

Dag 56. Mot Kebnekaise. Mot Tarfaladalen.

Känner mig bättre idag..inte ont/sveda i bröstet och hostar mindre. Sovit gott uppe på 1000 m höjd med stöd av träpallar😂. Ca 13 km kvartill Kebnekaise fjällstation.  (7 km fortsatt upp över fjället och ner till Tarfaladalen...och därefter 6 km till Kebnekaise fjällstation). Jag lovade min kropp att målet idag skulle vara Tarfaladalen, inte längre...alltså 7 km idag också.  

Nu var det mest oledat, stora blockstensonmråden däremellan "stenskravel" och ännu mer uppför till 1550 m höjd. Där vände det, sedan bar det nerför, över blockstensområden och stenskravel som rullade iväg neråt under fötterna...otäckt😳. Det tog fruktansvärt lång tid och krävde 100% koncentration på vartenda steg så jag var så glad när jag äntligen kom ner vid Tarfala forskningsstation. MEN något spännande som skärper sinnena mer behövs ibland...inte bara fjällhedar och fjällbjörkskog ( även om man också där behöver ha fullt fokus på fötterna). Det var en så otrolig känsla att komma fram över fjället och mötas av dessa stora glaciärer så jag är glad att jag valde den här rutten.  

Jag kom ner vid Tarfalas forskningsstation där de bla forskar i  hur fort glaciärerna smälter. Jag läste igår att det är " rekordsnabb glaciärsmältning" i år.  Miljöpåverkan blir tydlig här. Jag pratade med mannen som körde båten vid Alesjaure, han sade att stenarna i jokkar som tidigare varit helt rena började få ngn grön sörja ( troligen alger eller mossa) och att det börjat växa björkar i högre fjällområden där de inte funnits tidigare. Skogen kryper uppåt fjällen och typiska fjällväxter försvinner. Sorgligt😪 

Det var svårt att hitta tältplats här också även om stenarna var mindre...och där det inte var så mycket stenar hade snön nyss smält så det var mest blöt sediment från bergen.  Jag hittade en ganska ok plats men fick acceptera lite småsten under tältet. Sovmadrassen är tjock😉.  

Högt upp på fjället såg jag för första gången i år Isranunkel.

"Månlandskap".

Här ligger Tarfalaglaciären.

Är nu uppe på 1550m höjd 😁👏👏.

Kom fram till den här fantastiska utsikten. Här ligger isfallsglaciären och Storglaciären. Rakt fram bakom molnen ska Kebnekaise ligga. Där "stenskravlet" tar slut går det neråt till Tarfaladalen. 

Långt där nere ligger Tarfala forskningsstation.

Hittade en tältplats. Lite småsten men helt ok....och med den utsikten. Synd bara att foton inte visar verkligheten. De här glaciärerna är i  verkligheten mycket närmare. 

Mysig kvällsfika i solskenet.

Dag 55. Mot Kebnekaise. Upp i bergen.

Har bestämt mig för att gå över fjället, men dela upp det och bara gå 7 km/dag, vila ofta. Har hostat i natt så det svider i bröstkorgen när jag andas. 

Dagen började i björkskog ca 2 km lite uppför,  men inte särskilt ansträngande. Sedan började den 5 km långa stigningen med många branta partier. Jag satte mig och vilade säkert var 100 m och lät andningen lugna ner sig. Det var en otroligt fin utsikt över dalen.

Jag höll vad jag lovat mig själv. Gick bara 7 km upp till ett ställe som heter Kaskavagge på 1050 m höjd. Ju högre man kommer desto mer blocksten och "stenskravel". Det var svårt att hitta en tältplats, men vid en bro hittade jag en som lutade lite men där var några stora träpallar (efter lev till brobygget antar jag eftersom där var en relativt ny hängbro) . Jag satte tältet så att jag hade pallarna som lite stöd bakom tältet så jag inte rullade av madrassen på natten😂. 

Vacker regnbåge på morgonen. Det duggregnade lite emellanåt. 

Vandringen började i fjällbjörkskog...

..för att senare bli mer och mer stenig ju högre upp jag kom, men otroligt fin utsikt över dalen. 

Sedan var det bara blocksten och "stenskravel"  i flera km.  Inte särskilt vackert, men annorlunda.  Lite jobbigt för fötterna bara och 100% koncentration. 

Uppe på ca 1050m höjd kom lite grönska igen .

Det planade ut lite vid bron och snett till höger hittade jag en tältplats som bara lutade lite😁.

Dag 54. Mot Kebnekaise. Vistadsdalen.

 Totalt "igenkorkad" av snuva och har börjat hosta. Lite ont i halsen, men det har nästan gått över. Nu vet jag att min förkylning är på rätt väg i alla fall.😁. Börjar alltid med ont i halsen, sedan snuvaXXL och därefter kommer hostan.  

Det tog några km innan jag kom ner i vackra Vistasdalen. Det var till att börja med mycket uppför men sedan lättvandrat ner i dalen. Stannade till i en fjällstuga och hörde mig för lite om vandringen över fjället ner till Tarfaladalen som skulle vara "besvärlig".  Mycket brant uppför mot 1550 m och mycket stenigt med stora blockstensfält och sedan nerför i blockstensområde och lösa småstenar. Oledat, men en del rösat. Det är bara 14 km totalt över fjället. Jag tältade vid bron som ledde till den rutten och funderade vidare på om det var en bra ide' att ta den rutten med förkylning i kroppen🤔. Ville fundera till nästa dag. Hade fin utsikt in i dalen där jag tältade. 

Fortfarande på väg ner i vackra Vistasdalen. 

Höga kala bergstippar runtomkring.

Blåklockor behöver inte mycket för att överleva. De trivs i denna kala miljö. De är lite suddiga för det blåser mycket. 

Tältplats i natt. 

Dag 53 . Mot Kebnekaise. In i Vistasdalen.

Jag mådde inte så bra på morgonen pga förkylning så jag bestämde mig för att dra ner på tempot lite. Jag nådde ändå dagsmålet 2 mil eftersom jag tog en båt 6 km som erbjuder skjuts till vandrare fram till Alesjaurestugan . Jag gick dock inte mer än 14 km. Mina ben var oerhört tunga. I Alesjaure vek jag av från Kungsleden och gick in mot Vistasdalen för att få uppleva en ny vandringsled. Kungsleden har jag redan gått i båda riktningarna.

Jag hittade en fin tältplats vid en bro. 

Har ni sett vilken fantasisk färg på vattnet 🤩. Det är så vid Alesjaure pga av kalkrikt vatten. När ljus träffar kalkpartiklarna som svävar fritt i vattnet skapas den gröna färgen.  

Här ligger Alesjaure sameby. 

På väg mot Vistasdalen. 

Lågt vatten i jokkarna pga tidig snösmältning men ändå full fart på vattnet. 

Dag 52. Mot Kebnekaise. Kungsleden.

Jag vaknade med gräsligt ont i halsen, stoppade i mig en Alvedon och gav mig iväg mot Kebnekaise fjällstation som planerat. Jag tog en 4 km " genväg" från östra Abisko där jag övernattat (ligger ca 1 km från fjällstationen) till Kungsleden. En lika vacker led som den del av Kungsleden jag annars skulle ha gått och tidigare har gått ett par ggr redan . Tältade sedan efter 2 mil på samma plats som jag gjorde när jag gick Gröna bandet 2021. Då var Miffi med. Jag gick förresten en runda runt Abisko fjällstation och tittade efter "henne" i år också. Min lilla mascot🥺.Vi hade varit med om så mycket tillsammans....men nu har jag Majsan och lilla nytillskottet Misse mus😁.Majsan har varit med om Gröna bandet 2022 och Via francigena 2023...och nu denna vandringen.Både Majsan och Lilla Misse ska få följa med upp på Kebnekaise😊😁. Jag vet...jag är lite barnslig med mina mascotar, men det bjuder jag på🤭.

Efter 2 mils vandring med begynnande förkylning var jag riktigt slut på kvällen och näsan rann hela natten så jag fick stoppa papperstussar i den 🤧..sov dåligt .

Kungsleden är lika vacker som vanligt och vädret har varit fint. 

Inne på Kungsleden med fina leder. Här blir man inte blöt om fötterna så ofta, men alla spänger gjorde faktiskt at jag fick lite ont i knäna.  

 Här har hjortronen kommit lite längre. Om ngn vecka börjar de nog mogna. På Norkalottenleden var de bara i blomning. 

Fin vy. 

Kvällens tältplats. 

Dag 51. Kiruna -Abisko.

Efter en god natts sömn där jag haft ett helt 6-bäddsrum för mig själv, åt jag en fantastisk frukostbuffe' som jag absolut inte hade förväntat mig på ett vandrarhem som bara tog 380 kr/ natt inkl frukost. Det var nästan värt att missa tåget bara för den frukosten 😅. 

Jag antar att det här vandrar-hemmet kan vara "sponsrat" av LKAB för att hålla öppet ett tag till. Det ligger i gamla centrum och skall rivas i febr 2025, men till dess antar jag att alla sovplatser som kan uppbringas behövs till all extrapersonal som har tagits in från större delen av Europa för att klara det här enorma projektet. Det var många män som åt frukost där. 

Genom fönstret i frukostrestaurangen ser jag,detta. Hus som rivs och avspärrningar. Det ser ut som om de tar vara på fönstren i alla fall. De har plockat ut en del som står nere på marken.  

Ett malmtåg på stationen. Jag gar räknat upp till 40 vagnar på ett sådant. De går mellan Kiruna och Narvik.


Jag kom med tåget till Abisko, för  idag ropade de ut avgången (😡)...och jag satt ute på perrongen och väntade..tordes inte gå in😂.

Här i Abisko fick jag ett fint rum. Det är som en liten lägenhet med 2 låsbara rum varav jag har det ena. En kille har det andra. Vi har gemensamt kök, toa och dusch .

Jag har varit och köpt en karta över Vistasdalen, Tarfaladalen och Kebnekaise för i morgon börjar äventyret igen 👏👏😁. Jag fick tag på en liten fjällflora också på Naturum här, så nu kan jag se vad  blommorna/växterna som jag sett  heter.Namnen i floran stämmer inte helt med de namn jag hittat när jag "fotogooglat" men det är väl de utländska namnen som jag hittat. Jag ska ändra i bloggen. 

Det finns en naturvetenskaplig forskningsstation här i Abisko. "På forskningsstationen bedrivs en rad unika långsiktiga experiment som lockar forskare från hela världen. Varje år tar forskningsstationen emot omkring 200 forskare som studerar björkskogsområden, myrar, fjällheder, alpina och glaciärpåverkade områden, sjöar och vattendrag.

Med hjälp av experiment kan forskarna bättre förstå hur ökade koldioxidhalter, UVB-strålning, mark- och lufttemperatur och snödjup påverkar ekosystemen och processerna i dessa system" / från  infosidan .

Jag var och tittade på ett naturvetenskapligt konstprojekt som har gjorts i ett samarbete mellan den här institutionen och en konstnär.                       

 

De har byggt upp ngt som liknar växthus där de med teknikens hjälp har fått ett microklimat i varje som ska visa vad som händer  om jordens  medeltemp stiger med 1º, 3º, 7º osv.  Jag förstod det inte riktigt för "växthusen" var ju öppna. Det skulle föreställa isberg som smälter🤔...men det sitter en massa apparater och solceller mm i dem. Jag trodde väl att jag direkt visuellt skulle kunna se i varje växthus att ngt hade skett med växtligheten där beroende på medeltemperatur men det gjorde jag inte🤥. Det hade behövt vara ngn där och förklara. 

Här är Abiskos kännetecken  Lapp-porten.

Fjällbjörkar med lite snöklädda bergstoppar i bakgrunden. 

Nu kommer jag inte att kunna blogga på några dgr igen eftersom jag ska ut bland fjälltopparna. 

Räknar med att det ska ta 4-5 dgr att komma till Kebnekaise fjällstation.

Kram🤗🥰

Dag 50. Karesuando -Kiruna.

Jag har sovit SÅ gott i natt. Steg upp kl 05.00 och åt microvärmd risgrynsgröt ( utan "vissla" 😅) till frukost. Bussen gick 06.40.            Jag träffade en trevlig man ,Mats, vid busshållsplatsen och sedan satt vi och pratade hela vägen till Kiruna. Han hade varit och fjällvandrat men gett upp pga myggen vilket är förståeligt. Han är annars en van vandrare och långfärdscyklist snart 70 år gammal.  Har gått Gröna bandet och en del av de leder jag har gått så därför hade vi mycket att prata om. Vi umgicks lite och åt lunch tillsammans när vi kom till Kiruna sedan skulle han med tåget till Boden - Stockholm. 

Mitt tåg som skulle gå 15.31 till Abisko var försenat. Jag satt och lyssnade på det ena meddelandet efter det andra om förseningen som ropades ut i högtalaren. Avgången sköts fram hela tiden. Det sista meddelandet  kom 17.30...att tåget var försenat, skulle komma 17.40. Efter det fortsatte jag att lyssna efter nästa meddelande om försening eller att tåget skulle komma in på perrongen. Efter ett tag försvann bara den avgången från infotavlan och då undrade jag förstås vad som hände, så jag frågade en man om han också skulle till Abisko. Nej, sade han, det tåget gick visst precis. Det hade alltså kommit in 17.40 utan att det hade ropats ut i högtalaren.🤬🤬🤬🤬🤬 .INTE ETT LJUD!! Usch så arg jag blev. Jag hade ju i princip väntat på det tåget sedan jag kom in med bussen 09.45!! ...och jag hade lyssnat noga på alla meddelanden som ropades ut och kollat min biljett där jag kunde se förändringarna på avgångstid. 

Jag letade upp ett vandrarhem i Kiruna och fick en säng i ett 6-bäddsrum för kvinnor. Jättebilligt..bara 398 kr inkl frukost och sedan ringde jag till det ställe jag bokat i Abisko och fick ändra min bokning till nästa dag . Det kostade 300 kr extra eftersom de inte hade ngt rum kvar i den kategori jag bokat ,men helt ok. Egentligen skulle jag inte få avboka eller omboka .Sedan var det ju bara att köpa en ny tågbiljett till Abisko.                                   

De har ju under några år hållit på att flytta/riva  Kirunas gamla centrum och bygga upp ett nytt några km längre bort. Stadens nya centrum ligger ca 5 km från järnvägsstationen så vi var bara i den gamla delen. Det är en konstig känsla att gå mellan alla dessa  tomma hus och butikslokaler och veta att allt ska bort. Tänk så mycket minnen och historia som försvinner för dem som har vuxit upp och bott i staden.   

När Mats och jag skulle äta hittade vi bara en grillkiosk att äta lunch i,  men det var en  prisbelönt sådan som hade funnits där sedan 1945 och som serverade god mat. 

God morgon 😁. När jag kommer ut från mitt rum går jag ner för en trappa till samlingsrum och kök..och när jag öppnar dörren till den "avdelningen" står den uppstoppade björnen där bakom dörren och ser så här snäll ut😊 

Jag har faktiskt ätit på "Årets korvkiosk 2024". Den har funnits där sedan 1945...så tråkigt att den ska rivas😒. Enda anledningen att den fortfarande är öppen är väl att alla som jobbar där med att riva och flytta ska ha någonstans att gå o äta.  Det är folk i gula och orange västar överallt och en massa avspärrningar.

Här poserar Mats med några järnvägsarbetare😁. 

Dag 49. Kilpisjärvi - Karesuando. Buss

Onsdag 3/7.

Den enda bussen från Kilpis till Karesuando går  kl 10.31 dagligen. 

Bussen kom inte förrän 11.02 idag och jag hann bli ganska orolig att jag missförstått tiden och missat bussen.  Jag hade ju bokat och betalat övernattning både i Karesuando 3/7 och i Abisko 4/7 och så nära inpå är det ingen återbetalning. 

 Det är lite märkligt att åka buss till Karesuando, för egentligen åker man till Karesovanto ( finska sidan)...sedan går man ca 1 km och över en bro och då är man i Karesuando på svenska sidan. 

Enda buss från Karesuando till Kiruna går 06. 41 dagligen därför var jag tvungen att ta en övernattning i Karesuando och åka vidare torsdag 4/7.

Jag kom till Karesuando vid 11.45 och fick mitt rum. På em blev jag lite rastlös så jag tänkte besöka deras lilla museum/hembygdsgård som skulle vara öppet, men där var stängt☹️. I stället besökte jag  kyrkan som ligger bredvid . Det är en  väldigt modern kyrka...öppen och ljus. 

Jag tog reda på att: På orten Karesuando som är Sveriges nordligaste ort finns 303 hushåll där tot 808 personer bor. 

Karesuando församling omfattar 110 personer varav 350 är samer. I församlingen talas 4 olika språk svenska, finska, samiska och norska. 

Det var här i Karesuando som Lars Levi Laestadius startade sin väckelserörelse Laestadianismen 1845. Han var då kyrkoherde här.

1905 revs gamla kyrkan och en ny byggdes.Denna restaurerades 1953-54 och fick sitt nuvarande utseende. De stora fönstren i taket har tillkommit senare, så även de små längs långsidorna.

Begravningsplatsen ligger 3 km från kyrkan. Det finns både en gammal o ch en ny sådan ( nya invigdes 1965). Det intressanta är att de som bodde i finska Karesovanto fick sedan 1801 begrava sina döda på svenska sidan, men nu finns det en begravningsplats på finska sidan också. 

Jag köpte färdigmat ,Thai curry , att värmde i micron till kvällsmat. Jag har aldrig förr varit med om att maten "tjuter/visslar" när den är klar, men det gjorde denna🤣😂. Det satt ngn slags "folie vissla"  limmad ovanpå förpackningen. Inte nog med att tvättmaskiner, microvågsugnar, kylskåp mm ger ifrån sig pip...nu ska maten börja låta också😅. 

Jahaaa, det var det....vad ska jag göra nu då?.....känner ni hur rastlös jag är🤣😂😂. Inget ont i knän eller fötter längre ...skulle kanske gått Kilpisjärvi-Abisko i alla fall 🤔😅🤣.

Fast..det är massor med mygg ute och det regnar..och det var ju tur det för då ångrar jag mig inte lika mycket längre.

Slutsvamlat för idag🤣. 

Vi hörs i morgon om jag har ngt spännande att rapportera.Jag ska ju till Kiruna, staden de håller på att flytta. Ska se om det hänt ngt sedan jag var där 2022. Det har ju varit många diskussionsrundor ang kyrkan t ex. men nu läste jag att "Kyrkan, som är omkring 40 meter bred, kommer flyttas i sin helhet längs en flyttväg som kommer vara cirka 20 meter bred och fem kilometer lång". Jag antar att de måste röja i naturen 10 m ut på varje sida av vägen också🤔.

Det finns en permanent utställning/info om stadsflytten som jag tänkte besöka. Jag har 5,5 h väntetid i Kiruna på Abisko-tåget. 

🤗🥰

På väg till Sverige över riksgränsen från Finland.

Betydligt större rum än i Kilpisjärvi.

Den här björnen hälsar välkommen inne på vandrarhemmet. 

Den fina kyrkan.

Enkel och fin och väldigt ljust inne. 

Ovanligt med vanliga "husfönster" i en kyrka.

Dag 48. Vilodag i Kilpisjärvi.

Idag har jag tvättat. Läs den här instruktionen i tvättstugan om ni kan😂

Finska språket är svårt och det är lite svårt att handla också, man får gå på sunt förnuft och erfarenhet helt enkelt. Ibland finns det information på svenska, men då ofta om det är någon varningstext ( allergi el dyl) och tillagningssätt på halvfabrikat. De har en del svenska varor också. Marabou choklad t ex😉😊

Jag har i alla fall köpt mat för 5 dagar , mygghatt ( gräsligt ful) och Bushman myggspray,för nu har jag bestämt mig:

Jag ska inte gå nästa etapp av Nordkalottenleden. I morgon tar jag i stället bussen till Karesuando där jag har bokat rum på vandrarhemmet. Det känns som om jag är stamgäst där för det här blir 3.e gången. Jag var där 2021 och 2022 på resa till och från Treriksröset.                                          På Torsdag tar jag bussen 06.40 till Kiruna och därefter tåg till Abisko. 

I Abisko övernattar jag på turiststationen för att sedan via Alesjaure, Vistasvagge och Tarfaladalen ta mig till Kebnekaise fjällstation vilket kommer att ta 4-5 dagars vandring. Finalen blir att gå upp på sydtoppen.....försöka i alla fall🫣.....sedan ska jag hem 🥰❤️❤️❤️

Hoppas ni följer med på den här sista utmaningen. 

Jag hade för mig att jag bokat en stuga här i Kilpisjärvi, men det var visst ett rum . Det här kan man kalla Compact living😁. 

Idag beställde jag en baconburgare med pommes och finsk sisu🤣. Den serverades med kniven rakt ner i burgaren på finskt mane'r. 

Titta bara med ett öga🫣😬. Pomperipossa eller Häxan surtant? 

Kram🤗🥰

Dag 47. Nordkalottenleden. Dag 10.

Idag är sista dagen på norra delen av Nordkalottenleden som har varit ett äventyr, precis som jag ville👍👏👏. Jag har lite ont i knän och fötter efter alla stenar och kanske efter att gått i blöta kängor i 10 dgr🥴🤣 så det ska bli skönt med en vilodag i morgon. 

 Det blev lite regnskurar idag också men bara 16 km att vandra. 

Sista delen var lika stenig som tidigare, men jag kom ner i oerhört vacker fjällbjörkskog som en vacker avslutning. 

Jag fick mitt rum som jag bokat och formligen slängde mig in i duschen. Det har inte blivit mycket till hygien pga myggen..bara snabbtvätt av de nedre regionerna.. intim och fötter🫣. Jag stod där lääänge och bara njöt tills jag kom på att de serverade buffe' i restaurangen här🤤😋😁..då blev det bråttom😂.

Jag åt 2 portioner med underbart goda köttbullar och kokt potatis + en tjock skiva oxstek och sallad på det. Det fanns ett dessertbord med massor av olika delikatesser. Jag tog 5 olika " gräddiga" bakelse-/ pajer och en STOR mugg kaffe på det. Kolik??...nädå. Efteråt åt jag en påse lakrits🤭. 

Jag har planerat min mat föt 10-dagarsvandringen så perfekt att det enda jag hade kvar när jag kom fram var lite pulverkaffe, salt och C-vitaminer.

Ett par avslutande vackra foton.

Dag 46. Nordkalottenleden. Dag 9

I går eftermiddag drog det ihop sig till oväder. Himmelen var kolsvart runt om och jag skyndade mig att leta upp en tältplats för att få upp tältet innan det brakade loss. Det blev tyvärr högt uppe på fjället där det redan blåste rejält. Strax efter att jag fått upp tältet började det regna och det fullkomligen vräkte ner hela natten samtidigt som det blåste fruktansvärt mycket.                 Jag sov inte många timmar/minuter? den natten. Jag var orolig för att tältpinnarna skulle lossna i vinden och att vinden då skulle dra upp ngn flik av tältet och få riktigt tag i tältduken, eller att tältet inte skulle hålla för påfrestningarna. Det är ju första gången det här tältet utsätts för sådana här påfrestningar. Jag har tidigare haft mitt röda tält med på vandringarna. Tältet klarade påfrestningarna galant och jag kunde med lättnad packa ihop ett visserligen plaskblött men helt tält idag.

Jag börjar bli lite sliten känner jag. Av myggplågan och av den steniga marken. Tankar om att inte göra nedre delen av Nordkalottenleden ( Kilpisjärvi-Abidko) börjar dyka upp. Jag har ju gått den redan, i samband med Gröna bandet 2022..och jag har också gått den svenska sidan mellan Kilpisjärvi -Treriksröset - Abisko tidigare. Däremot vill jag absolut upp på sydtoppen på Kebnekaise. Tankarna får mogna, så får vi se. I morgon kommer jag till Kilpisjärvi och där ska jag ha en vilodag.

Idag har det regnat större delen av dagen så det har inte blivit så många foton. 

 Det här är det heliga berget Saivaara med sina karakteristiska platåer.

Här fick vi ta lite hjälp av en vajer också, men inte för att det är någon smal platå eller ngt stup, utan för att det ständigt rinnande vattnet gör berget halt.

 

Jag avslutar med en bild från månen🤣😂 

Dag 45. Nordkalottenleden. Dag 8.

Idag började molnen att dra ihop sig och det kom några rejäla regnskurar. Det märks att det är väderomslag på gång. 

Leden fortsätter i stenriket och jag var inne och vände i Norge under några km😊. Det är en liten flik av Norge som leden passerar innan man ska över gränsen till Finland igen.

 

 

Länsgräns mot Norge...

..och sedan tillbaka in i Finland där .

..denna skylten stod. "Korsa gränsen utan tillstånd är förbjudet" 🤔...vem frågar man om tillstånd här?🤣😂 

Där borta ungefär i mitten lyckades jag fånga en "pipare" på bild. Fjäll- , eller Ljung- vet jag inte. 

Ett stort fält av klockljung.

Jag har sett många renstängsel, men fortfarande inte en ända ren. Mycket märkligt eftersom jag ofta tidigare på mina vandringar har sett renar nästan dagligen. En möjlig förklaring är myggplågan. Renarna drar sig ju upp högre på fjällen på somrarna för att bl a slippa myggen och i år har de kanske fått dra sig ännu längre upp....men någon borde jag ha sett. Det här renstängslet är extra högt för att renarna inte ska smita över till grannlandet. 

Ett av mina 5-6 dagliga fotbad. Inte djupt, men blött🫣.

 

Ett par foton av "stenriket" som också kan vara vackert. 

Vackra färger vid ett annat renstängsel...eller samma lite längre fram kanske🤔

En fin bild bara😊

Dag 44. Nordkalottenleden. Dag 7.

Idag gick jag över gränsen till Finland. Tidigare har jag ju varit i Norge. Nu är jag inne i den s k Lapska armens ödesmarksområde eller Stenriket som jag skulle vilja kalla det. Den här delen skjuter ut som en arm in i Norge från Finland och målsättningen är att den ska bevaras som en ödemark även om den inte är ett naturskydds-område.                                                 Från början gick leden över hedmark, men sedan blev det mer och mer sten,  både små och stora stenblock som skulle forceras. Det var mentalt jobbigt  att nästan hela tiden balansera på eller parera emellan stenar. Det var 100 % fokus för att inte snubbla eller vricka fötterna. Ett fall här bland alla stenar skulle garanterat sluta illa. Det här stenlandskapet fortsatte sedan ända ner till Kilpisjärvi...med något litet avbrott ibland. Jag passerade Pihthsusjärvi och därmed leden upp till Halti, Finlands högsta berg. I Pihtsusjärvi- stugan bodde 4 ungdomar som var ute på fisketur. Fr o m nu kommer jag att träffa flera vandrare dagligen eftersom det är populärt för finnarna att gå mellan Kilpisjärvi och Halti.

Här växer kantljung som ser ut som små klockor eller liljekonvaljblommor.

Leden började över lättvandrad hedmark...

..och jag såg ett par sångsvanar lååångt där borta. 

Här ligger ett ca 2 m högt snötäcke kvar.

Det är väl tur att inte all snö smälter samtidigt. Då skulle väl vattenkraftverken stå still under långa perioder🤔.  

Här hittade jag en liten hörna med lä så jag kunde laga lunch. 

Lunch med utsikt över "stenriket".

Den vackra Kalvian lyser upp överallt i olika rosa nyanser.

En skymt av "stenriket".

Dag 43. Nordkalottenleden. Dag 6.

Idag vänder leden söderut mot att tidigare ha gått nordväst mot Reisadalen som är ett sevärt område på Nordkalottenleden.  

Det fina vädret fortsätter. Lite mulet ibland, men det är bara skönt. Jag längtar dock till lite vindar och gärna kalla sådan som skrämmer bort myggen och efter Ovi Raisin började en rejäl stigning i många km brant uppför och därmed började det blåsa ganska rejält . Jag kunde "koppla bort" myggen lite och ägna mig lite mer åt naturstudier och såg många vackra blommor. Jag kunde ta av regnjackan och faktiskt vandra i T-shirt 😁.                                         Målet var Somashytta där jag tänkte hitta en tältplats i närheten. När jag kom dit lagade jag mat inne i stugan eftersom det blåste kraftigt ute..men sedan gick jag vidare några km och slog läger uppe på fjället. 

Den pyttelilla pricken lååångt där nere vid röda pilen är Ovi Raisin där dagens vandring började. Benen var helt stumma när jag kom upp.

Jag passerade den 120 m höga Sarafossen på väg upp.

Lappspira. 

Fjällsippa.

Bartsia. 

De här gula violerna heter Viola sempervirens... 

..och de här söta små blommorna heter Kalvia. 

De här har jag svårt att hitta namnet på🤔.....men många vackra blommor såg jag idag😁.

Efter den långa uppstigningen gick leden på lätt hedmark.

En liten paus med bananchips😋😊.

Här ligger några övergivna ägg från  Fjällpipare eller Ljungpipare. De låg max 20 cm från leden så jag antar att det är därför de blivit övergivna även om det inte precis verkar vara någon större "trafik" på denna leden. Både fjäll-och ljungpipare är väldigt högljudda om man kommer i närheten så jag förstod att de var övergivna. 

Jag hittade lite lä bakom kullen. Det ni ser en bit bort är en lång djup canyon.

Ingen dålig utsikt🤩😁

Dag 42. Nordkalottenleden. Dag 5.

Reisadalen är verkligen vacker.

Här vadar jag fram genom strutbräken. Det kan vara svårt att hitta leden ibland😁...bra med Gps.

Den vackra Reisaälven med lite smörbollar och näva i förgrunden. 

Det här är nordnorges högsta vattenfall. Molissfossen.140 m fritt fall. Mollisjokken som vattnet kommer ifrån har ett totalt fall på 269 m. Det är de sista 140 m vi ser här. 

.och strax efter kommer ytterligare ett högt vattenfall. Det ser ju lika högt ut tycker jag men är ju lite  "smalare".Den heter Cissaldafossen , det står inget om höjden.  

Ibland går leden nästan ända ut i älven och ofta har delar av den rasat ner i älven. Älvar tar nog ganska mycket landområde årligen.

Dagens mål var Ovi Raisin, ett informationscenter/ naturum för Reisadalen. Här fanns också några stugor bl a en DNT hytte ( norska turistföreningens) . Jag har tillgång till DNT-hyttorna eftersom jag är med i STF . Den vackra stugan på bilden är DNT.s Nordkalottenhytte. Jag övernattade här men spenderade halva natten på att jaga mygg.                                         Jag hade turen att träffa värden för infocentret ..(mitt första riktiga möte med en människa sedan dag 1 😁). Han visade mig runt och berättade lite om anläggningen och så satte han in en myggspiral i min stuga. Han sade åt mig att tända den ett tag, så dog alla myggorna. Jag tände spiralen efter ett tag men det kom en rök som luktade giftigt...och när jag läste på förpackningen såg jag att den bara skulle användas utomhus🤔. Jag släckte den direkt.

Inte förrän kl 01.30 efter att ha jagat mygg sedan jag gick o lade mig vid 21.00 gav jag upp och tänkte att han ju inte ville ta död på sina gäster så jag "tände på" igen. Uppenbarligen en bra påtändning för jag slocknade och sov hela natten🤣😂. Överallt låg döda myggor så de stackarna vaknade inte upp igen...och det var ju meningen förstås😈.

Utanför min lilla stuga växte Linnea och det såg jag  lite överallt i naturen när jag gick vidare. Jag trodde inte att de trivdes så här långt norrut. 

Dag 41. Nordkalottenleden. Dag 4.

Dagens utmaning skulle vara att   vada över den andra "svåra" jokken som inte heller visade sig vara särskilt svår...så nu klarar jag allt 💪😂😂. 

I natt tältade jag så högt upp på fjället som möjligt för att undvika myggen men de hänger ihärdigt med. Om det var en flugsvärm jag hade efter mig hade jag haft  bättre förståelse med tanke på hur mina kängor börjar lukta efter att aldrig hinna torka 😜. Strumporna tvättar jag ofta eftersom det är bra torkväder , men så snart jag kört ner fötterna i kängorna har de snart samma oangenäma "doft".

Efter en fin vandring över fjäll, myr och skog började nedstigningen i Reisadalen och Reisas nationalpark. "Här har Reisaälven under tusentals år  skurit sig ner genom berggrunden och skapat en imponerande kanjon" ( Guide-boken).                                              Det går nerför i många km och sedan går man nere i en dal bredvid Reisaälven och har höga bergsidor på båda sidorna. Här finns flera imponerande vattenfall.

Här tältade jag natten till idag. Tänkte att här kan inte myggen trivas...men det gjorde de🤥.

Det låg renhorn lite överallt. De fäller ju sina horn och ibland förlorar de hornen vid strid. Jag har också sett en del renspillning men jag har fortfarande inte sett en enda ren. 

 

 

Några fina vyer från dagen.

Här börjar bergsidorna i Reisadalen att synas och sedan följde många, ofta väldigt branta passager ner i dalen.

 

Nere i dalen finns det ibland inte plats för både älven och en vandringsled ...då får man ta sig fram längs bergssidan  med  hjälp av vajrar 🫣😬.

..och efter det en lite läskig hängbro. 

Såå fint nere dalen🤩.

Jag hade egentligen tänkt övernatta i en stuga som ligger precis här bredvid, men valde att tälta på denna fantastiska plats i stället. Stugan var mörk och dyster och det var ett litet glapp vid dörren så myggen hade ändå kommit in. Här hade jag mitt andra mänskliga möte på fyra dagar. Eller möte?..det var en man i en båt som tuffade förbi och vinkade.Jag såg en människa i alla fall😅.

Dag 40. Nordkalottenleden. Dag 3.

Det regnade lite i natt, men jag kunde ändå packa ihop torrt tält eftersom solen och lite vind torkade upp det på morgonen😊🌞. 

Vandringen har gått med perfekt vandringsväder genom vackra men blöta fjällbjörkskogar, låga fjäll och t o m lite tallskog. Många vad och idag var dagen då jag skulle vada över den 25 m breda älven😳...eller välja den 14 km längre omvägen för att undvika det vadet och ytterligare ett vad som kunde vara svårt. Jag bestämde mig för att gå ordinarie led och bilda egen uppfattning om älven. Jag blev glatt överraskad och nästan lite irriterad på mig själv för att jag oroat mig så.  Vadet över älven var varken otäckt eller svårt. Vattnet gick upp på halva låren men det var lätt att se botten och var jag skulle sätta fötterna.  Botten var jämn och fin och det var nästan ingen ström. Ännu mer stärkt självförtroende efter det👏👏. Jag tvivlar inte längre på att jag ska klara av den här leden. 

Jag har fortfarande inte mött eller sett ngn annan vandrare. Det är väl inte semestertider ännu. 

 Det har varit soligt och fint hela dagen men jag har gått i regnjacka med uppdragen huva med myggnät över och  regnbyxor pga myggen.Rena ångbastun😮‍💨, men trots myggolja på huden och myggspray i håret så är myggen hela tiden på huden och letar efter något ställe att slå sig ner på och man andas in dem både genom mun och näsa ..så irriterande🤬. 

Jag har ännu inte varit på några höga fjäll, så jag hoppas att myggplågan avtar när jag kommer högre upp.

Här sitter de utanför innertältet och väntar på att jag ska komma ut och morgonpinka😂.

 

 

Några vackra naturbilder från dagen. På den understa ser ni hur leden ofta förvandlas till en liten bäck. Kängorna är pga detta och alla vad aldrig torra, men man vänjer sig. Det blir liksom inte ens ngn ide' att försöka hålla dem torra. Jag minns att jag under min första fjällvandring Kungsleden 2020 tyckte att det var märkligt att många bara " klafsade" igenom vattenpölar och jokkar..nu gör jag likadant😂. Jag måste börja använda ordet jokk nu. Det är det samiska ordet för en mindre å eller bäck ofta med forsande vatten. Större vattendrag kallas ju älv .

Den vackra klockljungen växer överallt.

Kram på er🤗🥰

Dag 39. Nordkalottenleden. Dag2.

Ny dag, nya utmaningar och förväntningar.

Morgongröten äter jag nu utan mjölk eftersom jag inte fått tag på torrmjölk i Norge. Det går faktiskt riktigt bra när jag gör gröten lite tunnare och har russin i. 

Myggen är fruktansvärda här, det glömde jag berätta igår. Mygg brukar inte tycka om mig, men när baksidan på benen och nacken började kännas som bubbelplast insåg jag att konkurrensen dem emellan gör att vad som helst duger. Jag har både myggspray och myggolja med mig och inser att det måste användas flitigt. Djungelolja är den som är effektivast. 

Dagen har inneburit 6 vad och jag har klarat av alla galant vilket har gett mig lite självförtroende tillbaka...men alternativet att ta omväg för att slippa de två stora vaden finns kvar. 

Jag har inte sett eller mött några andra vandrare än kvinnan och sonen igår, men ibland ser jag några skoavtryck så jag tror att ngn går leden före mig. 

Idag har leden följt ett fyrhjulingsspår ganska långt  och jag har gått över stora hjortronmyrar. Det är synd att hjortronen inte är mogna. Än står de bara i blom. 

För övrigt ganska enformig natur uppe på fjällen, men jag älskar de fria vidderna.

Jag hade, pga myggen, siktet inställt på Reisavannhytta idag. En del av stugorna har ett öppet rum till vandrare, medan andra är låsta. Man måste i så fall boka i förväg och få nycklar eller nyckelkod. Reisavannhytta var låst, men jag tältade utanför. Fördelen med att tälta vid hyttor/stugor är att det alltid är nära till vatten där och att det oftast finns  plan mark och bord och bänkar.

Jag går i snitt 17-18 km/ dag och det brukar ta 8 h. I fjällmiljö går man inte mer än ca 2km/ h. Jag stiger upp vid 06.00, börjar gå vid 8.00 , tar en kort paus vid 10.00 ( energibar eller torkad frukt) tar en lunchpaus då jag lagar mat vid 13.00 och brukar vara framme vid dagens mål vid 16.00. På kvällarna "slappar" jag mest, kollar kartan och läser i guideboken och jag brukar somna vid 19.00-20.00. 

Dagens väder har varit bra. Lite småmulet ibland, vilket bara är skönt för det kan bli lite väl varmt  i solen.

 Det har varit mest denna typ av led som slingrar sig över fjällen idag.Som ni ser till höger i bilden är denna leden "rösad". Det innebär att man staplar stenar på varandra för att visa var leden går. Här ligger bara en sten ovanpå en annan... 

..men här har de verkligen lagt ner energi på att skapa ett rejält röse.

Samernas fyrhjulinhgsvägar är ofta fina och lättvandrade, men om de går över myrar kan de bli rena lervällingen . 

Här växer mycket Getpors ( eller Skvattram som de också kallas). De doftar så gott. 

Dag,38. Nordkalottenleden. Dag 1

Första milen gick jag landsväg. Alternativet var över en lika lång blötmyr med MASSOR av mygg. Guideboken rekommenderade vägen. Jag träffade en kvinna och hennes vuxna son på den vägen. De hade gått från Kilpisjärvi och var nu snart framme vid " målet" i Kautokeino. Vi pratade lite och jag fick veta att det hade regnat mycket, så det var väldigt blött och några vad kunde vara besvärliga, speciellt en 25 m bred älv.

Jag kom snart till mitt 1.a vad som blev lite komplicerat🫣. Det var en  ganska smal "fors". Enligt guideboken var forsen djup men  man skulle kunna gå på stenar som låg en bit under vattenytan. Problemet var bara att det gick inte att se något under vattenytan p g a den strida forsen. Ok tänkte jag. Jag kliver i och ser vad som händer. Steg 1: båda benen i, vatten över knäna. Tog ett steg med vänster fot, vatten halvvägs upp på låret. Ställde dem andra foten bredvid, vände rumpan mot strömmen och tog ytterligare ett steg med vänster och sjönk till höften. Utanför sjönk staven ännu djupare, så jag ville inte fortsätta.  Stod nu med rumpan mot strömmen som tryckte på och den ena foten högre än det andra. Försökte trycka upp mig med stavarna för att få fötterna på samma nivå men den ena staven var för nära kroppen ( annars för djupt) , så jag fick inte tillräckligt med kraft. Det började göra ont i vänster smalben som pressades mot en vass sten och jag tänkte bara att jag måste tillbaka ...det var bara 3 steg. Min tanke var att jag nog måste ta av mig ryggsäcken och lägga den i det knähöga vattnet för att avlasta lite så jag kunde trycka upp mig med stavarna till lårhögt vatten på båda benen. DÅ fick jag syn på den lilla fjällbjörken som sträckte ut en gren på lite mer än armlängds avstånd. Om jag sträckte mig åt sidan kunde jag nå den. Den var väldigt klen, så jag pratade lite med den först. -Det här klarar inte jag själv så snälla, kan du hjälpa mig?Jag ska vara försiktig🙄🤭. Jag drog i grenen med ena handen och puttade med stavarna med den andra och lyckades komma upp. 

Med lite skrapsår på ena benet och ganska blöt bestämde jag mig för att absolut inte försöka igen så jag lade upp en ny rutt som tog mig runt den forsen. Det blev en rejäl omväg. OM jag lyckats vada över, hade jag haft 1,5 km till dagsmålet...nu blev det 12 km.

Det värsta var att jag började tvivla på att jag skulle klara att gå den här etappen, med alla de vad som låg framför mig. Speciellt de två som kvinnan tidigare "varnat" mig lite för. Jag började skissa upp planer för att komma runt dem också, men det innebar ytterligare 14 km omväg och ca 6 km oledad terräng. 

Dagen f ö var solig och fin och gick både i fjällbjörkskog och uppe på fjället. 

 Lite kalfjällmiljö....

 ..lite forsar och sjöar...

 ..lite snöfält..

och lite grönområden sammanfattar dagen.

..och så mitt vadförsök🤨. Blöt nästan upp till midjan på ena sidan och lårhögt på den andra.

Den här renskanken låg inte på leden när jag gick till forsen ( som jag inte kom över), men när jag gick tillbaka var den där.

Vackra åkerbärsblommor.

Dag 37. Honningsvåg - Kautokeino.

När fartyget närmade sig Honningsvåg ropades ut i högtalaren att det simmade en val på babords sida.Spännande, men jag hann tyvärr inte se den eftersom den simmade motsatt håll mot fartyget och mina ögon räckte inte så långt🐳☹️.

Jag åt en rejäl sista frukost ombord innan det var dags att stiga av fartyget.

En söt liten fiskeby som heter Havöysund...

..Det märks att de ägnar sig åt fiskenäring där. 

Strax framme i Honningsvåg där ett moln har gått ner o lagt sig att vila 🫤. Där ligger också en enormt stor kryssare från kanada..visar det sig senare. 

Hej då MS Nordlys. Det var trevligt att åka med dig, men nu har jag "slöat" färdigt😂.

Jag trodde det skulle vara lätt att hitta rätt buss i Honningsvåg men det blev lite knepigt. Frågade först en kvinna som stod vid en busshållplats om bussen till Kautokeino stannade där. -Det vet jag inte men alla bussar går ju förbi här så det borde den. Då gick jag in på ett fik och frågade och blev visad till ett annat ställe. Det var utanför turistbyrån. Det var helt omöjligt att ö h t komma in på turistbyrån. Honningsvåg är ett turistcentrum p g a att Nordkap ligger några km därifrån. Nu skulle alla kanadensare som kommit med på den stora kryssaren som låg i hamnen åka till Nordkap och dirigeras in i olika bussar. Jag hade inte en chans att komma fram och fråga ngt och  det fanns ingen information på någon busshållsplats vart bussen gick. 

Det slutade med att jag googlade och hänvisades till en plats 2 km bort. Det började bli bråttom så jag halvsprang med packningen dit. Väl där fanns det bara en hållplats i motsatt riktning men jag tänkte att Jag går ut i vägen o viftar och hoppas att bussen stannar...och det gjorde den🥵🫡. 

Det var få personer med på bussen som skulle mot Kautokeino. Några pratade vandring och jag trodde de skulle gå Nordkalottleden.             Jag är glad att jag åkte buss genom den 7 km långa tunneln som går under vattnet. Där fanns ingen belysning..kolsvart! Efter var ca 500m fanns det bara en svag belysning som upplyste om att det fanns en nödtelefon där. 

Efter 21 mil var det dags att byta buss, men först 2,5 h väntetid. Som tur var låg det ett shoppingcenter där, så jag kunde gå runt o titta lite. Jag fick tag på Primus Gas och så köpte jag  en sallad och lite smågodis att fördriva tiden med också😋😊.

På bussen till Kautokeino var vi bara 3 personer. 1 äldre kvinna som hoppade av efter ngn mil, en ung kille som åkte med ytterligare ngn mil och så jag som åkte ensam i bussen de sista ca 10 milen. De som pratade vandring var inte med. Jag tyckte att chauffören körde "som en biltjuv"...det gick rysligt fort i kurvorna men det är klart, jag hade ju först vandrat 58 mil och sedan tuffat fram i sakta mak på havet..så jag var van vid slowmotion🤣😂.

På bussen kunde jag ladda telefonen👍.

Samiska är inget lätt språk🤔...försök att uttala de här ortnamnen.

Chauffören körde mig ända fram till Duottar camping där jag checkade in i  den här mysiga stugan. 

 

Kaminen var eldriven..ingen verklig låga alltså, men det kom värme som man kunde reglera.

Fortsättning följer. I morgon börjar äventyret😬😊.