I går eftermiddag drog det ihop sig till oväder. Himmelen var kolsvart runt om och jag skyndade mig att leta upp en tältplats för att få upp tältet innan det brakade loss. Det blev tyvärr högt uppe på fjället där det redan blåste rejält. Strax efter att jag fått upp tältet började det regna och det fullkomligen vräkte ner hela natten samtidigt som det blåste fruktansvärt mycket.                 Jag sov inte många timmar/minuter? den natten. Jag var orolig för att tältpinnarna skulle lossna i vinden och att vinden då skulle dra upp ngn flik av tältet och få riktigt tag i tältduken, eller att tältet inte skulle hålla för påfrestningarna. Det är ju första gången det här tältet utsätts för sådana här påfrestningar. Jag har tidigare haft mitt röda tält med på vandringarna. Tältet klarade påfrestningarna galant och jag kunde med lättnad packa ihop ett visserligen plaskblött men helt tält idag.

Jag börjar bli lite sliten känner jag. Av myggplågan och av den steniga marken. Tankar om att inte göra nedre delen av Nordkalottenleden ( Kilpisjärvi-Abidko) börjar dyka upp. Jag har ju gått den redan, i samband med Gröna bandet 2022..och jag har också gått den svenska sidan mellan Kilpisjärvi -Treriksröset - Abisko tidigare. Däremot vill jag absolut upp på sydtoppen på Kebnekaise. Tankarna får mogna, så får vi se. I morgon kommer jag till Kilpisjärvi och där ska jag ha en vilodag.

Idag har det regnat större delen av dagen så det har inte blivit så många foton. 

 Det här är det heliga berget Saivaara med sina karakteristiska platåer.

Här fick vi ta lite hjälp av en vajer också, men inte för att det är någon smal platå eller ngt stup, utan för att det ständigt rinnande vattnet gör berget halt.

 

Jag avslutar med en bild från månen🤣😂