Första milen gick jag landsväg. Alternativet var över en lika lång blötmyr med MASSOR av mygg. Guideboken rekommenderade vägen. Jag träffade en kvinna och hennes vuxna son på den vägen. De hade gått från Kilpisjärvi och var nu snart framme vid " målet" i Kautokeino. Vi pratade lite och jag fick veta att det hade regnat mycket, så det var väldigt blött och några vad kunde vara besvärliga, speciellt en 25 m bred älv.

Jag kom snart till mitt 1.a vad som blev lite komplicerat🫣. Det var en  ganska smal "fors". Enligt guideboken var forsen djup men  man skulle kunna gå på stenar som låg en bit under vattenytan. Problemet var bara att det gick inte att se något under vattenytan p g a den strida forsen. Ok tänkte jag. Jag kliver i och ser vad som händer. Steg 1: båda benen i, vatten över knäna. Tog ett steg med vänster fot, vatten halvvägs upp på låret. Ställde dem andra foten bredvid, vände rumpan mot strömmen och tog ytterligare ett steg med vänster och sjönk till höften. Utanför sjönk staven ännu djupare, så jag ville inte fortsätta.  Stod nu med rumpan mot strömmen som tryckte på och den ena foten högre än det andra. Försökte trycka upp mig med stavarna för att få fötterna på samma nivå men den ena staven var för nära kroppen ( annars för djupt) , så jag fick inte tillräckligt med kraft. Det började göra ont i vänster smalben som pressades mot en vass sten och jag tänkte bara att jag måste tillbaka ...det var bara 3 steg. Min tanke var att jag nog måste ta av mig ryggsäcken och lägga den i det knähöga vattnet för att avlasta lite så jag kunde trycka upp mig med stavarna till lårhögt vatten på båda benen. DÅ fick jag syn på den lilla fjällbjörken som sträckte ut en gren på lite mer än armlängds avstånd. Om jag sträckte mig åt sidan kunde jag nå den. Den var väldigt klen, så jag pratade lite med den först. -Det här klarar inte jag själv så snälla, kan du hjälpa mig?Jag ska vara försiktig🙄🤭. Jag drog i grenen med ena handen och puttade med stavarna med den andra och lyckades komma upp. 

Med lite skrapsår på ena benet och ganska blöt bestämde jag mig för att absolut inte försöka igen så jag lade upp en ny rutt som tog mig runt den forsen. Det blev en rejäl omväg. OM jag lyckats vada över, hade jag haft 1,5 km till dagsmålet...nu blev det 12 km.

Det värsta var att jag började tvivla på att jag skulle klara att gå den här etappen, med alla de vad som låg framför mig. Speciellt de två som kvinnan tidigare "varnat" mig lite för. Jag började skissa upp planer för att komma runt dem också, men det innebar ytterligare 14 km omväg och ca 6 km oledad terräng. 

Dagen f ö var solig och fin och gick både i fjällbjörkskog och uppe på fjället. 

 Lite kalfjällmiljö....

 ..lite forsar och sjöar...

 ..lite snöfält..

och lite grönområden sammanfattar dagen.

..och så mitt vadförsök🤨. Blöt nästan upp till midjan på ena sidan och lårhögt på den andra.

Den här renskanken låg inte på leden när jag gick till forsen ( som jag inte kom över), men när jag gick tillbaka var den där.

Vackra åkerbärsblommor.