I går bestämde jag mig ju för att " stughoppa" fram till Grövelsjön, så jag stannade i Skedbrostugan efter bara knappt 11 km. Jag hade ju inte planerat mat för den extra dag det nu tar att komma till Grövelsjön, men det ordnade sig. Efter lite letande i ryggsäcken ( och blåbärsskogen) fick jag till en trerätters middag som inte var inplanerad🤭.
Förrätt: Minestronesoppa.( 2 påsar varma koppen).
Huvudrätt: Pasta med biff ( en pkt nudlar med biffsmak).
Dessert: En stor portion nyplockade blåbär med pulvermjölk.

Jag försökte boka rum på Grövelsjöns fjällstation, men de hade bara ett 4-bäddsrum kvar så jag har skickat bokningsförfrågan till Sjöstugan som ligget 1 km därifrån. Ett mysigt ställe som jag bodde på förra året och som även har restaurang. De bjuder oss Gb på våffla också😋.
Jag tycker att Grövelsjöns fjällstation skulle ha ett VIP-rum till oss som går Gb😂🤣..eller hur? I och för sig kunde jag tagit ett 4-bäddsrum så kunde Miffe, Majsan och jag fått vars en säng. Jag ska i alla fall dit och lägga handen på blå dörren och titta på min mässingplakett från förra året.

I dag har jag gått 17 km till Rogenstugan. Nu har jag snart lagt hela Rogenområdet bakom mig, så jag hoppas att det inte blir ngn mer vurpa i år än den i Norge.Vädret är fortsatt fint, inte lika soligt och ganska kallt, men inget regn...det ska komma på tisdag.
Fick reda på att jag skulle kunna möta myskoxar norr om Rogensjön idag .Där lever en liten grupp, men de höll sig undan.

Det drar ihop sig till målgång nu och jag försöker summera årets och jämföra med förra årets Gb men det är svårt. Dagar, platser och människor jag mött flyter ihop även om jag aldrig kommer att glömma en del av dem. Förra årets vandring var lättare...åtminstone tills jag kom till Abisko...årets har varit mer mentalt utmanande, mest för det dåliga vädret men också för att jag har haft modet att utmana mig själv med lite andra vägval, omvägar, genvägar och ibland senvägar🙄.Vaden har också ibland varit utmanande, men för varje utmaning har jag vuxit i mig själv. Precis som förra året har jag aldrig varit rädd, känt mig ensam eller velat avbryta. Visst har jag ibland undrat vad jag håller på med när jag bara målinriktat har förflyttat mig framåt i regn och blåst med en enda tanke..att komma in och torka eller bli varm.Jag hade ju i stället kunnat  vara hemma hos mina kära.
MEN jag har aldrig på fullt allvar velat ge upp.
I stället för att bli ledsen eller deppig har jag sjungit och skrålat och det viktigaste...insett att detta är något jag vill..inte måste.
Jag läste just det någonstans för länge sedan, minns inte vem som skrev det men om man ändrar sina "måste" till "vill" blir allt lättare. Prova får ni se!
Jag måste till jobbet!!
Neej, men du vill till jobbet för du vill kunna försörja dig.
Jag måste åka och handla!!
Neej, men du vill åka och handla för du vill att det ska finnas mat hemma.
Idag måste jag städa!!
Neej, men du vill städa, för du vill ha det rent och fint omkring dig. 

Jag har idag varit ute i 72 dagar och det kommer att bli 75 . På sätt och vis har det gått fort men samtidigt har jag längtat till den stund jag går fram till Grövelsjöns blå dörr och markerar slut på årets Gröna band och konstaterar..inte utan en del självbelåtenhet och stolthet....😏👏  att jag klarade det IGEN. Nu har jag sett tillräckligt av fjäll och annan vacker natur, nu vill jag se ansiktena på dem som står mig nära..både familj och vänner🥰❤❤
..och nu vill jag visa den underbara höstnatur jag gått genom idag över Bustvålen nära Norska gränsen:

 

 

 

 

 Typisk Rogen-led.Mycket sten, men fint.